Livet är hårt

Nu är det definitivt att vår fjärde insättning misslyckades. Morgonens test visade ett stort, fett minus. Jag hade ju det på känn eftersom min mens kom redan förra veckan, men hoppet är ju det sista som lämnar en och jag trodde ju ändå att kanske, tänk om, men nej....det blev inget. Återigen får vi ställa oss i de barnlösas kö, där kötiden är mycket oviss. Detta misslyckande tog hårt på oss båda och vi var verkligen på botten förra veckan, men konstigt nog hittar man ljuset igen och börjar återigen att hoppas och tro. En ny plan är redan upplagd och det känns skönt att ha nya mål. Vi ger inte upp, föräldrar ska vi bli oavsett vad.

Ruvare

I måndags blev jag ruvare och fick tillbaka en helt perfekt blastocyst. Det känns helt underbart, men rädslan finns där och pockar på hela tiden. Rädslan av att återigen misslyckas och få gå tillbaka och ställa sig i barnlängtans kö. Jag försöker verkligen att slå bort de tankarna och tänka att i november kommer vår guldklimp, en helt perfekt bebis som är vår. Igår fick vi brev från RMC om att de kunde frysa in ytterligare ett embryo och då kan vi använda det till ett syskon, perfekt!